Våra kurser följer de krav som framgår av Advokatsamfundets riktlinjer 2.1 för professionell vidareutbildning. Läs mer om Meritmarkeringar. Kursintyg erhålls efter genomförd utbildning.

Miljörätt som rättsområde kan beskrivas som skyddet av den yttre miljön, hälsoskydd samt nyttjandet av naturresurser. Det centrala regelverket på miljörättens område är miljöbalken, MB. Miljöbalkens syfte är att främja en hållbar utveckling för nuvarande och kommande generationer. Det innefattar bland annat rättsregler och rättsprocesser om förorening av mark och vatten, förutsättningarna för industriell verksamhet och utvinning av naturresurser, skydd av känsliga naturmiljöer och biologisk mångfald, samt rättslig kontroll över hanteringen av kemikalier och avfall. I MB ryms även de etiska utgångspunkterna om att naturen har ett eget skyddsvärde samt att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar att förvalta naturen väl.

Miljöaspekter berörs även i exempelvis plan- och bygglagen, fiskelagen, jaktlagen, minerallagen, lag om åtgärder mot förorening från fartyg och skogsvårdslagen. I den mån inte annat anges i MB ska dessa lagar tillämpas parallellt med MB, vilket i flera fall innebär parallella eller kompletterande prövningar.

Till detta ska läggas EU:s miljölagstiftning. EU och medlemsstaterna har delad befogenhet att lagstifta om miljö. Detta innebär att både Sverige och EU får utfärda lagar och andra bestämmelser inom miljörätt – men EU:s föreskrifter har företräde enligt principen om EU-rättens företräde. Just på miljöområdet har medlemskapet i EU haft stor påverkan och många delar av den svenska miljölagstiftningen bygger på förordningar och direktiv från EU.

Myndigheter och processordningen. Ett stort antal myndigheter måste tillämpa de miljörättsliga reglerna och det finns även flera myndigheter som har till uppgift att kontrollera att normer inom miljöskyddsområdet följs och upprätthålls.

Beslut från exempelvis en miljönämnd kan överklagas till länsstyrelsen, mark- och miljödomstolen, MMD, och Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, samt i vissa fall till Högsta domstolen, HD.

Miljöbrott hanteras som andra brott av polismyndigheter och åklagare och prövas i allmän domstol av tingsrätt, hovrätt och HD som sista instans.

Miljöskada och miljösanktionsavgift. Skadeståndsrättsligt är den näringsidkare som bedriver en verksamhet som orsakar en miljöskada ansvarig för avhjälpandet av skadan. En näringsidkare är varje person som yrkesmässigt bedriver verksamhet av ekonomisk art. Denne är i vissa fall ansvarig även för skada som hans/hennes anställda orsakar, förutsatt att orsakandet sker inom företagets verksamhet.

Vid åsidosättande av miljöbalkens regler kan företag bli skyldiga att betala miljösanktionsavgifter. Dessa avgifter tas ut exempelvis när företag inte har ansökt om tillstånd för miljöfarlig verksamhet på ett lagenligt sätt. Miljösanktionsavgifterna kan vid överträdelser uppgå till så mycket som 1 000 000 kr.

Miljöbalkens efterbehandlingsansvar. Frågan om ansvaret för föroreningar och förorenade fastigheter och var eller hos vem efterbehandlingsansvaret hamnar har under många år varit stående frågor inom miljörättens område. Länsstyrelserna har kommit fram till att det finns ca 80 000 förorenade områden i Sverige som är i behov av sanering. Kostnaderna för sanering blir ofta omfattande och ansvarsfördelningen mellan verksamhetsutövare och fastighetsägare är en del av problemet.

Fakultetskurser håller kurs i miljöbalkens efterbehandlingsansvar där eb vilket innehåller en grundlig genomgång av miljöbalkens materiella såväl som processuella bestämmelser rörande förorenade områden och avhjälpande-/efterbehandlingsansvar. Kursen har koppling till den praxis som utvecklats i mark- och miljödomstolarna. Goda teoretiska kunskaper samt praktiska verktyg för att hantera frågor om ansvar, utredning, avhjälpande, regresskrav m.m. ges under kursen. Kursen vänder sig till dig som arbetar med miljörätt och vill hålla sig i framkant med efterbehandlingsansvaret.

Vattenrätt. Vattenrätt är ett begrepp som inte är direkt definierat eller preciserat i lag eller internationell överenskommelse. I begreppet vattenrätt brukar räknas in fastighetsägares rätt till vatten som ingår i eller är en del av en fastighet. I allmänhet gör man ingen skillnad på grundvatten och det vatten som finns i åar, floder och sjöar. Vattenrätt kan också vara fristående som till exempel fiskerätt eller rätt att ta vatten eller använda vattendrag eller sjö som mottagare av avloppsvatten.  

Fakultetskurser erbjuder kurs i vattenrätt. Kursen redogör för vattenrättens bakgrund och särdrag samt beskriver processen i ett tillståndsärende rörande vattenverksamhet vid mark- och miljödomstolen. Omfattning och utformning av ansökan och miljökonsekvensbeskrivning i vattenmål diskuteras under kursen samt frågor om rådighet, tvångsrätt, ersättning med mera.

Miljötillsyn. Staten och kommunen ska bedriva tillsyn över miljön och verksamheter som riskerar att påverka miljön, eller som faktiskt gör det. Miljötillsynen syftar till att säkerställa syftet med miljöbalken – en hållbar utveckling. Miljöbalken, dess förordningar och EU-rätten ställer stora krav på miljöinspektörerna och deras chefer. En effektiv miljötillsyn förutsätter därutöver ett samarbete mellan myndigheter då tillsynen är uppdelad mellan statliga och kommunala tillsynsmyndigheter. 

Fakultetskurser anordnar kurs i miljötillsyn. I kursen behandlar hur tillsynen kan genomföras gentemot olika tillsynsobjekt och branscher, stora och mindre företag eller lantbruk och naturligtvis gentemot enskilda. Under kursen diskuteras även de särskilda svårigheter som uppkommer vid tillsyn över branscher där det förekommer olika typer av brottslighet.