Bevisprövning och utredningsansvar i förvaltningsprocessen

Under de senaste åren har kritik riktats mot förvaltningsdomstolarna och hur domstolarna hanterar bevisfrågor i förvaltningsprocessen. I förvaltningsprocessen är sällan de bevisrättsliga frågorna särskilt reglerade, varken i FPL eller i den speciella förvaltningsrätten. Det innebär att förvaltningsdomstolarna i huvudsak har att följa de allmänna bevisrättsliga bestämmelser som följer av rättegångsbalken, RB. Ett sådant exempel är principen om fri bevisprövning enligt 35 kap. 1 § RB. Däremot förekommer det dock regler av betydelse för bevisfrågorna i såväl FPL som i den speciella förvaltningsrätten. Officialprincipen i 8 § FPL är ett exempel på detta.

Bevisprövning beskrivs ibland som den intellektuella process som tillämpas vid bedömningen av bevis. Definitionen innefattar dels frågor av direkt relevans för bedömningen av bevisen, så som bevisvärderingen och vilket beviskrav som ska gälla, dels bedömningen av om underlaget för bevisningen är tillräckligt samt vad bevisen har för relevans och karaktär. Vid bevisprövningen behöver domstolen således ta hänsyn till frågor om utredningen och dess omfattning.

Förvaltningsprocessen innefattar en stor mängd olika mål. Gemensamt för många av förvaltningsmålen är att utredningen är särskilt reglerad. Ett exempel är skatteprocessens långtgående krav på den skattskyldige att bidra till skatteutredningen genom den skattskyldiges uppgiftsskyldighet. Samtidigt har myndigheten och förvaltningsdomstolen ett utredningsansvar. Ett annat exempel är asylprocessen som snarast bygger på idén om en delad bevisbörda mellan den asylsökande och Migrationsverket, samtidigt som förvaltningsdomstolen har det yttersta utredningsansvaret.  När de bevisrättsliga reglerna och principerna ska tillämpas i förvaltningsprocessen behöver de därför samverka med förvaltningsprocessens utredningsregler, något som kan ge upphov till konflikter.

Kursen avser att ge en djupare förståelse för bevisprövningens olika beståndsdelar och hur de bevisrättsliga reglerna interagerar med utredningsreglerna i förvaltningsprocessen. Tonvikten kommer att ligga på såväl bevisprövningen och frågor om bevisvärdering, bevisbörda och beviskrav som den förvaltningsrättsliga utredningen och det utredningsansvar som åligger myndigheter och domstol. I denna diskussion kommer gränsdragningsproblem mellan bevisrätten och utredningsreglerna att lyftas och diskuteras. Exempel på frågor som kommer att problematiseras är när en brist i utredningen ska övergå i ett bevisbördeproblem och om utredningens robusthet är en fråga för bevisvärderingen? Finns det anledning att tillämpa de allmänna bevisrättsliga reglerna och principerna annorlunda i förvaltningsprocessen jämfört med när samma regler och principer tillämpas i allmän domstol och kan förvaltningsprocessens regelverk ge upphov till den kritik som förvaltningsdomstolarna många gånger möter i dessa frågor?