Prekludera betyder avskära/förhindra. Regler om processuell preklusion kan hindra en part från att göra nya påståenden, åberopa ny bevisning eller framställa nya yrkanden i en rättegång. Preklusionsreglerna kan alltså avgöra utgången av en tvistemålsprocess och är därför av central betydelse för alla som uppträder som rättegångsombud.
Det finns flera bestämmelser om preklusion i rättegångsbalken (RB). Bland annat i RB 13:3 (ändring av talan), 17:11 (rättskraft), 42:15 a (den mjuka stupstocken), 43:10 (preklusion under huvudförhandling) och 50:25 st. 3 (preklusion i hovrätten).
Bestämmelserna hänger delvis samman men har delvis olika begreppsbildning. Bland annat därför råder oenighet i doktrinen om hur vissa av dessa ska förstås och tillämpas. Även i underrättspraxis finns det variationer i hur bestämmelserna tillämpas.
Syftet med denna kurs är att ge dels en teoretisk förståelse för de mest centrala preklusionsreglerna i RB, dels en praktisk verktygslåda för hur man som ombud – utan att behöva vara onödigt försiktig – undviker att drabbas av preklusion.
Alla som uppträder som rättegångsombud.